Idag åkte min människa ifrån mig. Hela dagen.

Han skulle på kurs, sa han. Han ska bli hundägarinstruktör. Då skulle man ju kunna tycka att han borde förstå att en hundägares första plikt är att vara tillsammans med sin hund, eller..?

Men han hade i alla fall den goda smaken att lämna mig i huset där min syster Amber och hennes dotter Medea bor. Och där jag är född. Alltså hemma hos min ”stormamma” Pernilla.

Jag heter Etta och är en stilig Briardkvinna i mina bästa år; fyller nio om några månader.

Jag och min människa Bosse har varit ihop i hela mitt liv, för Bosse hade det goda omdömet att sluta jobba när jag bestämde mig för att bo hos honom.

Det var kul ska ni tro när jag bestämde mig för honom. Han var så velig, fast han låtsades att han visste vad han gjorde när han kollade på mina kullsyskon –tretton var vi – och mig. Men jag visst ju från början att han hade bestämt sig för mig. Och till sina kompisar brukar han säga att han valde mellan en mellanpinscher och mig. Snack, säger jag. Han hade aldrig stått ut med en sån där terriertyp runt benen, han som är så sävlig.