Det är faktiskt ganska tråkigt nu med den här vintern.

Vi g-ö-r ju ingenting annat än promenerar. Visserligen kommer det upp en massa kul lukter där dom har plogat. Men promenera och promenera… Vi har inte gått ett spår på evigheter. Och inte gjort nåt uppletande heller. Min människa är så bekväm av sig; han tycker det är jobbigt att pulsa i snön. Så han sitter mest vid datorn. Eller spelar piano; samma melodi gång efter gång. Måste öva, säger han. Jag fattar ingenting.

Mitt jädrans öra blir inte bra heller. Fast jag får medicin två gånger om dagen.

I morgon får jag i alla fall träffa min syster Amber och busiga Medea när Bosse är på kurs. Då har man i alla fall nån att prata med. Och så får vi kanske åka till “gravarna” (som Pernilla säger) och springa lösa och jaga varann en stund.

Hoppas snön försvinner snart. Idag träffade jag en labradortik som löpte. Påminde mig om att det är hög tid för mig också. Ska kolla med syrran i morgon om hon tycker det är dags.

Nu är det tydligen tid att knäppa på TV-apparaten. Jag går och lägger mig.

Vi hörs en annan dag.


Här är vi alla tre: Amber, jag och Medea