Min syster Amber är väldigt smal. I varje fall jämfört med mig. Men jag tycker inte att jag är tjock. “Traditionellt byggd”, som människan i Damernas detektvbyrå säger.

Och förresten är det inte så konstigt att Amber är smal; hon håller ju på och leker och brottas med sin dotter Medea hela dagarna. Min människas leklust är något begränsad – om man säger så. (Vi är ju ungefär lika gamla han och jag – jag är snart nio och han är 70).

Amber & Medea i farten……….

Och så är det det där med maten. Ibland får jag prata med en människa som heter Angela. Hon kan faktiskt prata med mig och andra hundar. Det är jättehärligt när jag får träffa henne. Äntligen nån som fattar! Jag har sagt till henne att min människa lagar jättegod mat nästa varjen dag, men att han är väldigt snål med att låta mig smaka. Och jag är ju inte den som bråkar.

Men synd är det, även om maten jag får också är god. Färskfoder, säger Bosse. Jag vet att det finns annan mat. Jag brukar få såna där hårda kulor ibland på sommaren när vi åker till Skåne. Och kulorna är goda dom också! All mat är god!

Vackra jag, bästa Angela, mamma Onyx och syster Amber år 2006.

Eftersom Bosse är rädd att jag ska bli tjock, så åker han till veterinären och väger mig då och då. In, upp på vågen, få en godis – och ut till bilen igen. Enkelt och smärtfritt.

Men nu när jag har haft ont i örat så har det varit andra tag. Jag vet ju vad som väntar, men man kan ju alltid försöka. Så jag hoppar upp på vågen, ser snäll ut och travar iväg mot dörren. Men icke… Nä, man blir inföst i ett litet rum där det luktar rädda hundar lång väg. Upp på ett bord som rör sig, så plötsligt är man långt uppe i luften. Och så petar han hunddoktorn mig i örat med en pinne. Hur kul är det?

“800 kronor för ett labbprov”, suckar Bosse. “Men det var ju bra att det var negativt”. Jag fattar ingenting – var det bra att han inte fick nåt för pengarna?

Nu tror Bosse i alla fall att det går att fixa mitt öra med sån där öronrens som löser upp smutsen i örat. Trevligt är det inte, men onekligen har det blivit bättre.

Ute snöar det. Igen. Jag och Bosse åkte till skogen idag, men han klagade över att det var så svårt att gå i snömodden, så det blev bara 40 minuter att läsa av vilka som hade varit där senast.

Min människa träffar en massa människor. Han säger att det är “styrelse-sammanträden”. Då får jag följa med. Jisses va dom pratar. Man begriper inte ett smack. Till mig säger han bara Ligg och Tyst på hela tiden. Men det är ju i alla fall bättre än att vara ensam hemma. Men vet ju aldrig hur han klarar sig utan mig.

Blev du nyfiken på det jag berättade om Angela? Skicka en kommentar i så fall, så ska jag berätta mer om mina möten med henne.