Amber & jag

Min syster Amber har varit hos mig och hälsat på. Kul! Hon kom igår kväll och har varit med min människa och mig hela dagen. Hon hade mat med sig, så jag fick också äta av den. Ny smak. Jättegott – men jag tycker ju om det mesta som går att äta.

Vi har varit ute och gått flera gånger idag. Då märker man hur olika syrran och jag är i vårt sätt att uppleva världen. Jag menar, vi är jättekompisar och trivs ihop. Men när vi är ute och går så beter vi oss väldigt olika.

Jag vill stanna och lukta på en massa ställen där det verkar ha hänt nåt. Men Amber är så otålig – hon vill framåt till nästa ställe hela tiden.

Och så märks det att jag är uppväxt i stan och hon på landet. När jag blir bajsnödig så sätter jag mig där jag är. Men Amber tycker att man måste gå in i skogen, eller i varje fall vid sidan av vägen, för att hitta en lämplig plats. Trots att hon vet att människan kommer att ta fram en svart påse ur fickan och plocka upp bajset. Tänk vad olika man kan vara.

Och när Bosse går och lägger sig. Då lägger jag mig på den sköna mattan nedanför min soffa (jo, det är verkligen min soffa – Bosse sitter nästan aldrig i den). Men Amber – hon går och lägger sig i sängen hos Bosse. Det måste vara grymt varmt, tänker jag. Men trivs dom med det så är det OK för min del.

Snart ska Ambers människa komma och hämta henne. Då blir hon jätteglad. Och sen får jag ha min människa för mig själv igen. Lugnt och skönt. Trevlig helg!